mrtti rusa

Den röda tegelbyggnaden utstrålade historia när vi närmade den för att fira Lahtis 15-årsjubilleum den 25 september 2010. Martti Rusi, ordförande i  Lahden Seudun sotalapset, som jag bara någon vecka tidigare träffade i Stockholm, tog emot gästerna med alla medaljer lysande på vänstra sidan av den mörka kavajen.  Festkläder och medaljer gällde för kvällen. Jag kände med kärlek på min medalj, som gavs till närmast anhörig till stupade soldater, och som jag för första gången bar på mig.

I oktober 1911, under den ryska tsarens regeringstid, lades grundstenen till den nuvarande Lahtis Officerarklubb/Upseerikerho. Jorden välsignades med helgat vatten och böner. Huset blev klart 1912 så ryssarna hann inte använda huset mer än fem år tills Finland självständigförklarade sig 1917. Efter den tidpunkten var den ägnad att serva finska officerare. Numera ordnar man fester och andra tillställningar där.

Kristallkronorna från tsartiden hängde tunga i fästsalen. Prismorna lyste som stjärnor. Porträtten i bildgalleriet av allvarliga och värdiga officerare hängde på väggarna, befälhavare fanns i långa rader. Militärorkestern spelade, maten smakade, vi dansade …  Det var fest.

piiparinen ja kokko

Aune Piiparinen från Lahtis krigsbarn och Erkki Kokko, ordförande för Helsingfors Nejdens krigsbarn

I mitt anförande försökte jag formulera vad Lahtis hade varit för mig. ”Lahti oli aikoinaan Asko, Isku ja Sotka. Ei oo Lahden voittanutta! Muistan Lahden kisat, mäkihypyt, ja hiihdon maailmanmestaruuskilpailut”. Lahtis var de kända företagen Asko, Isku och Sotka, det var ölet som man sa att ingenting har vunnit den i smaken, skidtävlingarna och hoppbackarna … Staden hade vuxit sedan dess jag flyttade till Sverige i början av 1960-talet. Jag visste att många från Karelen hade sökt sig dit efter kriget och även på 1960 och 1970-talet, liksom folk från Savolax. Stadens näringsliv har blomstrat. Lahtis fortsätter att växa. Den är så betydelsefull  idag att kronprinsessan Victoria och Prins Daniel kommer att besöka Lahtis under sitt stadsbesök i början av november.

Men framförallt fanns där krigssystrar och -bröder att dela sina minnen med. Det kändes gott att vara där, träffa Pertti, Erkki, Sirpa … Få tid till samvaro. Få berättat till sig och berätta själv om sina krigsår. Att leva sig in i och förstå på djupet.

Jag bad alla som kom från Sverige resa sig när RFK skulle gratulera Lahtis krigsbarnsförening. Men det hände ingenting, tills jag förstod att jag hade pratat finska. Men det rättade till sig. Vi framförde hälsningarna från Sverige. Pirkko Ahlin från Karlstad, Eila Damm från Torsåker, Seija Lindqvist, från Sundborn, Raija Hermansson från Säter. Marjaana och Birger Hansson från Stockholm, Kai Rosnell var där …

RFKöverlämnade till Martti från RFK en bok om Sveriges ljus och landskap som vi hoppades skulle kunna påminna om tiden i Sverige. Likaså ett antal reseguider av ”Mitt, sa finnen om Stockholm/Minun, sanoi suomalainen Tukholmasta” som hjälper dem som besöker staden hitta de för våra länder historiskt gemensamma platserna. 650 år gemensam historia, försvinner ingenstans på några hundra år.

Sinikka Ortmark Stymne

 

Senast uppdaterad ( 2011-02-07 07:03 )