Kort information om:

Seminariet ”Tumavtryck i nutidshistorien” 2011-02-05 samlade ett 80-tal deltagare från Finland, Danmark, Gävle, Hofors, Säter, Sundbom, Skara Enköping, Uppsala, Bålsta, Håbo, Eskilstuna, Stockholm... Stämningen var fin och programmet heltäckande.

1. ba igegerd o sinikkaimg_5695

Ingeger Lusensky, rektor på Biskops Arnö önskade deltagarna välkomna. Sinikka Ortmark Stymne, ordförande i Riksförbundet Finska Krigsbarn, medarrangör höll inledningsanförandet. Hon betonade senare den stora insatsen

Bland oss fanns många som i årtionden har arbetat för att förstå vad som hände med oss krigsbarn och varför. En del av oss är medlemmar i krigsbarnsorganisationer i Finland, Sverige och Danmark, andra är forskare och författare i Sverige och Finland. Vi kommer från ambassader, Föreningen Norden, myndigheter och frivilligorganisationer …

Bengt Göransson, f.d. kulturminister och f.d. ordförande i Föreningen Norden slussade oss  fram briljant under dagen.  – Bengt och jag träffades dagarna efter mordet på Olof Palme då jag intervjuade Bengt till en statsrådsbroschyr. Vi var chockade över mordet båda två, så det var tur att jag hade med mig en bandspelare annars hade jag inte kommit ihåg någonting om vare sig frågorna eller svaren. Jag fastnade för hans ord om att ”Opinionen börjar i små enheter”.

 2. ba sde ikonen timo och tuula img_5687

Säde Ikonen, Timo A Tanninen med hustrun Tuula.

Socialrådet Timo A Tanninen kom från Finlands Ambassad i Stockholm. För att ge Finlands syn på krigsbarnsförflyttningarna behövdes en ansvarig på högre nivå, påpekade Tanninen. Men han gav oss sin syn på krigsbarnsfrågan. Han ansåg bland annat att man inte skulle bedöma politiker, föräldrar och andra som var tvugna att fatta svåra beslut under och efter kriget. 

Det som gläder oss krigsbarn oerhört är att president Tarja Halonen bjöd två representanter från krigsbarnen i Finland till slottet på självständighetsdagen, den 6 december 2010. För första gången var krigsbarnen representerade på självständighetsdagen, och gick in direkt efter Mannerheimsriddarna, den första gruppen som hälsades välkommen av presidenten… Vi hade en av dem med oss, ordförande för Krigsbarnsföreningarnas Centralförbund  Brita Stenius-Aarniala.  

Med oss hade vi också Juha Hankkila, som var krigsbarn i fem år i Danmark.

3. ba kaija olausson img_5705 

Kaija Olausson pratade om skuld och skam, hon pratade om tacksamhetsskulden. Separera inte syskon, behåll språket, ta hand om, var hennes råd.

Forskarna Pertti Kavén och Kaija Olausson nerättade vad de hade kommit fram till, i sin forskning. Kaven om de politiska besluten och motiven som styrde evakueringen av krigsbarn. Olausson om tacksamhetsskulden och det svenska överläget i de adoptionsprocesser som ägde rum under och efter kriget.

Pertti Kavén, seminariets huvudtalares föredrag kommer att beskrivas i en annan artikel. Hans tal väckte stort intresse hos åhörarna och han fick motta en hel del frågor. Hans forskning hjälpte många av oss att finna hur besluten påverkade vår situaton under och efter kriget. För mig gav han svaret på en fråga som jag inte förstått. Varför tog inte mamma hem mig när jag hörde talas om att kriget var slut i september 1945? Myndigheterna hade ingen brådska att ta hem barnen under den hösten 1944. Som barn som inte fick åka hem fick jag en känsla av att jag inte var välkommen hem.

Kaija Olausson talade om tacksamhetsskuld som bidrar till "att göra rätt för sig"och som på sitt sätt gör att man befinner sig i underläge. Skuldkänslan pasiviserar och kan bli till skam, att inte duga. Olausson sa att det är viktigt inte separera familjen, att vuxna informerar och är ärliga och tar hand om barnet och att barnet ska behålla sitt språk. 

 4. ba yvonne hoffman img_5708

Yvonne Hoffman, barnboksförfattare, berättade om sin tid som krigsbarn just här i Biskops Arnö, hos familjen Nobel.

Hoffman kände igen till tanken att vara till lags. Hon poängterar språkets betydelse, språket som identitet. En mycket begåvad berättare som fick långa applåder. Händelser i livet är inte endast svarta och vita, där finns många grå nyanser.

Jag beklagar att vi inte kunde få hit någon representant från Rädda Barnen. Däremot hade vi glädjen att lyssna på Kerstin Fälldin, som kom från Överförmyndarnämnden i Stockholm, och hennes medförfattare Görel Strand till boken Ensamkommande barn och ungdomar. De berättade vilka uppgifter och vilken nyckelroll goda män har för dagens ensamkommande flyktingbarn.  

 5. ba soile lingman ari kunnariimg_5696

Soile Lingman och Ari Kunnari under kaffepausen.

 6. ba mats hellstrm pertti och brita  img_5675

Före nästa talare var stämningen hög. I förgrunden Bengt Göransson. Fr v. Matts Hellström, f.d. minister i den socialdemokratiska regeringen, f.d. landshövding i Stockholm. Pertti Kaven i samspråk med Ari Kunnari och Brita Stenius Aarniala.

Lite i taget har många av oss krigsbarn bearbetat våra upplevelser från kriget, vi har berättat och lyssnat.  I bästa fall har vi blivit av med det som gjorde ont och kunnat glädja oss åt det som gjort gott. Idag finns det hundratals böcker om och av krigsbarn och det finns allt flera forskningsrapporter och massor med hemsidor. Om oss har gjorts både filmer och teaterföreställningar.  Minnesmärken är många i Finland, Sverige och Danmark. Antagligen även i andra Europeiska länder. Miljontals barn i hela Europa flyttades från sina hem undan krigets fasor, antingen ut på landet till tryggare områden i sina egna hemländer eller till andra länder som inte var lika hårt drabbade av kriget.Vi är en del av den europeiska nutidshistorian som inte får falla i glömska.  I nästan alla länder i Europa har många av dessa före detta krigsbarn, som nu nått pensionsåldern, organiserat sig i föreningar och förbund för att bearbeta sina minnen och öden. Idag finns i Finland föreningar för de evakuerades och civila veteranernas barn, tyska soldaters barn, civila krigsfångarnas barn och de krigsvärnlösa som förlorade en eller båda föräldrar i kriget. I Krigsbarnsföreningarnas Centralförbund i Finland finns omkring 1600 medlemmar i hela landet.

Dessvärre pågår krig och konflikter fortfarande i världen som försätter barn i liknande känslolägen och separationstrauman som vi upplevde för 70 år sedan. De yttre omständigheterna är sämre för dagens ensamkommande barn än för krigsbarnen för 70 år sedan. Vad dessa barn behöver är en nära människa som bryr sig och ger kontinuitet i livet. Bara under 2010 kom närmare 3 000 flyktingbarn ensamma till Sverige och ca 500 till Finland. Men hur många ensamkommande flyktingbarn och barn som drabbats på andra sätt av krig och konflikter finns i Europa, ja i hela världen?

De senaste åren har öppnat nya dörrar. Med stort intresse har jag läst Meinanders Finland 1944 och Pertti Kavéns doktorsavhandling.De bekräftade mina egna tankar, när krig pågår kan man bara se en liten del av vad som händer och vilka följderna. Därefter början bitarna fogas till varandra, sedan kommer information med tolkningsföreträde, vem det nu råkar vara som vill använda kriget till sina syften. Först mycket långt senare kan man pussla ihop bitarna och se helheten. Tack vare forskningen, tack vare avståndet i tid, tack vare ett nytt känsloklimat. Det är inte längre skamligt att medge att fel kan ha begåtts i det klimatet som härskar under krig. Frågan är bara om människan någonsin lär sig av sina misstag. Barnen från Somalia och Afghanistan flyr. Snart kanske barnen från Egypten, Tunisien och Jemen behöver skydd?

Vi har fått ett bättre helikopterperspektiv till de yttre händelserna under 1939-1945. Kanske har vi blivit medvetna om hur det känsloklimatet som härskade framförallt under krigsåren påverkade våra föräldrar och även oss. Känsloarvet som vi tog emot och som vi fört vidare till våra barn, känsloarvet som vi för det mesta förvaltat i det omedvetna. Idag ställer vi oss frågan, hur har det påverkat våra barn? Vi frågar också vad dagens ensamma flyktingbarn kommer att berätta om 60 år?

Vi finska krigsbarn vill hjälpa och stödja varandra. Med våra upplevelser och erfarenheter vill vi också försöka hjälpa krigens barn idag. Den 20 november 1989 antog FN:s generalförsamling konventionen om barnens rättigheter. Samma dag, den 20 november, vill vi ära krigens barn! Lyfta fram barnens situation i krigsdrabbade länder och regioner tillsammans med andra organisationer!  Gemensamma aktiviteter på En dag för krigens barn skulle ge en upprättelse.

För att kunna bearbeta de tidigare dolda och förbjudna minnena är det viktigt att identifiera dem. Det gäller att ge ord åt sina känslor. Det är viktigt att hålla minnena levande till kommande generationer. Eklvens traditionsförening i Finland arbetar för detta.

 7. ba eric de geer  img_5686

Eric De Geer samtalar med... Mejla till mig om du kan namnet, please.

 8. evans o irja olsson img_5693

Evans och Irja Olsson, i bakgrunden Säde Ikonen, Timo och Tuula Tanninen.

Riksförbundet Finska Krigsbarn tackade Föreningen Norden i Håbo och Nordens skola Biskops Arnö för samarbetet, speciellt rektor Ingegerd Lusensky och ordförande i Norden Håby, Per-Olof Thorsbeck. Jag vill tacka Kai Rosnell för hans insats, först med Matts Imhagen och sedan med mig. Vi rodde det i land!

 9. ba filmare frn eritrea  brita stenius img_5701

Feden Fessehazion som är född i Sverige av eritreanska föräldrar gör en radiodokumentär som examensarbete. Den skulle behandla skillnader och likheter mellan finska krigsbarn då och ensamkommande flyktingbarn nu, men det kan hända att den bara kommer att handla om de finska krigsbarnen, säger han nu. Här i samspråk med Brita Stenius Aarniala under lunchen.

Det käns bra att tänka på dagen den 5 februari!  

Foto och text: Sinikka Ortmark Stymne

..........................

Dagsvers till avtäckning av minnesplattan i Stockholm  1999-09-19 säger något om det som jag tog upp i mitt anförande. 

För nästan ett mänskoliv sedan
packade mödrar små kappsäckar
barnhänder kramade handtagen
och spanade efter tryggheten,
spanade efter mor

För nästan ett mänskoliv sedan
anade de äldre barnen ett äventyr
medan de höll syskonen i handen  

För nästan ett mänskoliv sedan
var en del av barn på flykt från krig och fattigdom
andra på väg till drömlandet
till sockerdricka och kola

För nästan ett mänskoliv sedan
blev barn älskade eller nyttjade
de blev sedda eller förnekade
deras språk togs ifrån dem och de gavs ett nytt
ett bättre, trodde de som gav

För nästan ett mänskoliv sedan
glömde de minsta både mor och far
och de äldre lärde sig språk och vett

För nästan ett mänskoliv sedan
vandrade en barnarmé genom Europa,
tappra små soldater
medan modershjärtan brast
och fäderna bet ihop sina käkar vid fronten
av utmattning, av längtan och av krigets fasor

För nästan ett människoliv sedan
följdes varma somrar av iskalla vintrar
medan tystnaden och saknaden levde sitt eget liv
medan barntransportkommittéerna, riksdagen och pressen
gjorde sitt bästa för landet och barnet..

Nästan ett mänskoliv sedan är ju även varje dag
krig pågår och barn är på flykt
Livet styr det ljusa och mörka varje dag
Varje dag lär vi oss att det finns ett måste för alla,
Att ha omsorg om världen och världens barn.

 

Foto och text: Sinikka Ortmark Stymne

 

 

 

 

 

Senast uppdaterad ( 2011-02-08 14:14 )