Krigsbarnens dag 2015 

 

Mycket tänkvärt hann sägas när ”Krigsbarnens dag” ägde rum för tredje gången i Stockholm den 20 november. Först en minnesstund i Finska kyrkan följd av kaffe, därefter ett seminarium på Finlands ambassad som avslutades med trivsamt mingel.

 

 Foto Evans Olsson

 

Projektgruppen för Krigsbarnens dag: Irja Olsson, riksordförande, Sinikka Stymne, ordförande i SFK, Hilkka Mälarstedt vice ordförande i SFK och RFK och Sven-Olof Larsson, ledamot i Finska krigsbarns styrelse i Mellansverige. Hilkka Mölarstedt lade ner en blåvit bukett från Riksförbundet  Finska Krigsbarn och kyrkoherde Pekka Laari en krans till de stupade och de som begravdes i karelska jorden. Foto: Evans Olsson.

 

På förmiddagen samlades vi i Finska kyrkan för att minnas alla krigens barn. Komminister Leila Mänttäri påpekade att vi har ett personligt ansvar för andra, att man inte kan diskriminera någon inför Gud. Barnen är de som lider mest. De behöver främst trygghet och kärlek. Trots all ondska vi ser finns det mycket godhet. Jesus var själv flyktingbarn fram till Herodes död. Säg inte att ditt bidrag är en droppe i havet. Det skulle vara mindre utan din droppe, sade Mänttäri.

Efter en kort gudstjänst höll ambassadören Jarmo Viinanen, själv barn till ett krigsbarn, ett tal med budskap att i dessa folkvandringens dagar, låt oss tänka även på dem som är på flykt idag. Riksordförande Irja Olsson berättade bland annat att hon kommer ihåg flykten under krigsåren, men har inga minnen från vardagslivet. Krigsminnen dominerar. Irja menar att det vi har gemensamt med flyktingbarnen är minnen i våra kroppar som vi inte minns och det är priset som vi betalar efter 70 år. Sinikka Stymne läste sin dikt Till barnet som hon skrev till minnesmärket på Skeppsbron 1999 och som finns i vår tidning som kom i höstas. Hon framförde också hälsningar från krigens barn i London, Virginia i USA, och Nederländerna.  Vi bör kräva säkra flyktvägar och det får inte förekomma våld mot barn. De behöver säkerhet, trygghet och skydd. Därefter lade projektgruppen för Krigsbarnens dag blommor nedanför de stupades minnesplatta på gården. Kyrkkaffet väntade och salen var full, och samtalen livliga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Projektledare Sinikka Stymne för Krigsbarnens dag och riksordförande Irja Olsson i RFK. Foto Evans Olsson.   

 Ambassadören Jarmo Viinanen. Socialrådet Anne Eriksson med kollegan socialråd Viveca Arrhenius från Social och hälsovårdsministeriet i Helsingfors.

Eric Björklund och Gui Emanuelsson.

Kalervo Rautakangas och Kurt Mälarstedt.

 

 

Fr vänster: Bengt Stymne, Tuula Toikka, Gui Emanuelsson, Jarmo Viinanen och Viveca Arrhenius.

Klockan 13 samlades gästerna på Finlands ambassad.  Kyrkomusikern Merja Aapro med 8-åriga violinisterna Karen Blixt och Edith Eklund spelade Sjostakovitjs Preludium, ett stycke för två violiner och piano.

 Kyrkomusikern Merja Aapro vid pianot.

Ambassadör Jarmo Viinanen, vars mamma var krigsbarn, önskade oss välkomna. Han talade varmt om ensamkommande flyktingbarn och var positiv till framtida samarbete med Sverige, även på det området.

Ambassadör Jarmo Viinanen med Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin.

F.d. statsrådet Bengt Göransson med ryggen mot kameran samtalar med Anna Takanen. Sveriges barn- äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér berättade vad Sveriges regering ålanerar att göra för ensamkommande flyktingbarn.

Mustafa Can hade insjuknat och kunde inte delta. Istället fick vi lyssna på samtalet mellan två kvinnor. Anna Takanen, chef för Stockholms stadsteater, tidigare på Göteborgs Stadsteater med uppsättningen ”Fosterlandet” som våren 2016 sätts upp i Stockholm. Och Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin som även är ordförande för Världens Barn, ledamot i bland annat Radiohjälpen och Pressens Opinionsnämnd.

Flyktingbarnen och individen var i fokus. Även Takanen har en personlig anknytning till finska krigsbarn. Hennes pappa kom till Sverige som fyraårigt krigsbarn. Föreställningen Fosterlandet berättar om pappans krigsbarnstillvaro och dess konsekvenser. Takanen läste också valda stycken ur programmet till Fosterlandet. Föreställningen kommer till Stockholms Stadsteater i april/maj 2016.

Päivi Sillanaukee, kanslichef på Social- och hälsovårdsministeriet i Finland och Sinikka Stymne möttes vid kyrkkaffet. På ambassaden diskuterade Åsa Regner och Päivi Sillanaukee om ensamkommande flyktingbarn, en gemensam utmaning för Sverige och Finland.

Att ta emot flyktingbarn idag är lika aktuellt som då när finska barn skickades till Sverige som krigsbarn, sa Elisabeth Dahlin. Barn drabbas värst av kriget.

Hon hade träffat en flyktingungdom som ville till Övertorneå till familjehem. Han som så många andra hade tungt bagage med sig. Han hade varit på flykt i flera år. Dahlin påpekade att det behövs rutiner och struktur i tillvaron för flyktingbarn för att stabilisera livet. I Sverige har RB dagcenter och natthärbärgen. Sverige har RB 140 lokalavdelningar men när det nu kommer stora grupper av ensamkommande flyktingbarn så ställs andra krav.

Personalen på boenden har olika bakgrund, från proffs till outbildade. Likaså barnen, som kan vara specialister t.ex. fotbollsproffs, språkkunniga mm. En del kan ha uttrycksfulla ansikten, andra uttryckslösa. Här behöver barn och ungdomar inte se sig över axeln av rädsla, men det framförs också att de behöver t.ex. veta hur det går till hos en vanlig familj t.ex. en tisdagkväll.

Päivi Sillanaukee berättade vad man i Finland gör för flyktingbarn och ungdomar. Listan på åtgärder var lång och det är full fart att förverkliga målen.  I den fanns många bra förslag. I Finland finns än så länge några tusen ensamkommande flyktingbarn (min anm. men flera kommer hela tiden). Sillanaukee och Dahlin konstaterade att det finns möjligheter till samarbete. F.d. statsrådet Bengt Göransson, som skulle leda diskussionen, hann inte med många repliker förrän tiden för samtalet var slut.

Mycket annat togs upp. Alla kommuner i Sverige måste ta emot flyktingbarn, i Finland är det frivilligt för kommunerna. Bland flyktingarna finns många studiemotiverade pojkar men i mindre utsträckning gäller detta för flickor, och som jämställdhetsminister ser Regnér det som viktigt att stimulera flickor till att studera. Tidiga insatser behövs. En pappa som hade varit på flykt ett år med sina små barn, åker med dem till en skola på andra sidan av staden med många svenska barn, för att de ska lära sig svenska.

Regeringen i Sverige gav 10 miljarder förra veckan till flyktingmottagandet men man är bekymrad att man inte klarar av trycket.

Närmare hundra personer deltog i seminariet på eftermiddagen. Från vänster i första raden Sven-Olof Larsson med sin fru Anja Perngren, Tuula Hallerlid, Gui Emanuelsson, Tuula Toikka och komminister Leila Mänttäri från Finska församlingen.

Även försvarsminister Peter Hultqvists mamma var krigsbarn, hon reste från Kuusamo till Boden, senare till Jämtland. Han talade om samarbetet mellan Finland och Sverige.

En krigsveteran hade framfört till honom: ta allvarligt på behovet av svenska insatser, därför att nästa gång klarar Finland inte av det på egen hand. Kriget är inte slut i och med freden. Det lär ta tre generationer att komma över ett krig. Finland och Sverige har samma intresse av en säkerhetspolitiska plattform. Sverige och Finland kommer att göra lagstiftningsändringar som underlättar samarbetet, och öka deltagandet i varandras övningsverksamheter. Nationella försvaret är grunden. Försvarsministrarna har ofta arbetsmöten till nytta för båda. Fred och stabilitet är viktigt.

Hultqvist tog också upp att avstånden är kortare och snabbare idag än tidigare. Budgeten till försvaret måste öka. Men det internationella samarbetet är grunden för fred och stabilitet. Vi har varit och är på många områden aktiva inom Nato, utan att vara medlemmar. Dock är det inte aktuellt för vare sig Sverige eller Finland att söka inträde till Nato.

Mingel med goda snittar avslutade dagen. Det var glädjande att så många delar budskapet om att underlätta tillvaron för dagens flyktingbarn, att Sverige och Finland kan se fram emot att ta vara på varandras erfarenheter vad gäller flyktingbarn.

 

Riksförbundet Finska krigsbarn tackar Finska församlingen och Finlands ambassad för deras generositet.  I den förberedande arbetsgruppen ingick socialrådet Anne Eriksson, komminister Leila Mänttäri, Hilkka Mälarstedt och Sinikka Stymne från Stockholmsföreningen Finska Krigsbarn.

Vi tackar för både arbetsglädje och bra samarbete!

Sinikka Stymne

Text och foto, där inget annat anges.

Senast uppdaterad ( 2015-12-03 16:05 )