PostHeaderIcon Litteratur - nyutkommet

FINLANDS LÅNGA ÖDESKAMP. Ett krigsbarns betraktelser.

Detta är titeln på en alldeles färsk liten skrift, som utkom den 15 oktober i Skillinge på Sydsveriges Finska Krigsbarns höstmöte och ålagille.

Författaren Jean Cronstedt berättar om Finlands kamp för sin frigörelse och utropandet av självständighet från 1917 till förvaret av självständigheten krigsåren 1939-1945. Han ger en elegant beskrivning av Finlands svåra balansgång på den lina som VSB-pakten med Sovjetunionen innebar och där minsta politiska eller militära felsteg kunde blivit ödesdigert. Jean Cronstedt pekar också på några viktiga milstolpar i Finlands efterkrigshistoria som t.ex. Olympiaden 1952, inträdet i FN 1955, anslutningen till EU 1991 och Putins kransnedläggning vid Mannerheims grav 2001.

Den välformulerade beskrivningen av Republiken Finlands historia varvar Jean med glimtar ur sin familjs historia. Hans egen krigsbarnshistoria flätas in allt från den 30 nov 1939 när bomberna kreverade i Helsingfors, via barndomstiden i Örebro till tiden då han själv var ordförande för Sydsveriges Finska Krigsbarn. Hans personlig vän den populäre finlandsfrivillige, veteranen Orvar Nilsson,  ägnas en välförtjänt hyllning.

Det är imponerande att allt detta beskrivs klart och lättfattligt på mindre än 40 sidor, där det också framkommer några helt nya fakta som inte här skall avslöjas.

FINLANDS LÅNGA ÖDESKAMP är tillägnad Barnbarnen i en förhoppning att betraktelserna skall ge dem och jämnåriga en insikt i och kunskap om vad som hände i Finland under och efter andra världskriget. Inte bara barnbarnen utan var och en som läser FINLANDS LÅNGA ÖDESKAMP kommer att kunna infria Jeans förhoppning.

Skriften säljs direkt av Jean Cronstedt. Beställning kan göras per telefon 0410-40530 eller post Bryggaregatan 11 C, 23166 Trelleborg.

19.10 2010  Tapani Rossi

Senast uppdaterad ( 2010-10-19 09:40 )

 

PostHeaderIcon Litteratur - nyutkommet

Barnböcker

Vuxenböcker om och av finska krigsbarn har kommit i en strid ström de senaste decennierna. Men barnböckerna är ytterst få.

Det konstaterar Ulf Boëthius i sin uppsats ”Hemma längtar jag bort, borta längtar jag hem”, just publicerad i ”Barnboken”, tidskrift för barnlitteraturforskning (1-2010). Boëthius är professor emeritus vid Stockholms universitet (inte nära släkt med Hjälpkommitténs länsombud i Uppsala, Hanna Boëthius). Hans specialitet är barn- och ungdomslitteratur.

Uppsatsen är en genomgång av de barnböcker om krigsbarn som finns utgivna på svenska, en parallell till Irene VirtalasTystnaden talar” som behandlar 70 skönlitterära verk i ämnet.

Författaren har hittat flera böcker, främst från 1940-talet, som saknats i den bibliografi som finns på Riksförbundets hemsida (och som snarast ska uppdateras!).

Boëthius konstaterar att barnböckerna i detta ämne är en mycket kvinnlig genre. Huvudpersonerna är flickor och författarna är genomgående kvinnor (fast då har han utelämnat Ruben Nyströms Pirkko från Palosaari” som dock klassificeras som vuxenbok. Nyström var en flitig författare av ungdomsböcker.).

Författaren gör intressanta jämförelser mellan de olika perspektiven i böckerna. I de första är perspektivet svenskt, viljan att hjälpa och mottagandet av barnen står i centrum.

Först i de böcker som kom efter kriget är perspektivet barnens eget, och de smärtsamma separationerna och den svåra återkomsten står i fokus.

Efter en lång period av tystnad – mellan 1954 och 1986 utkom inga barnböcker alls i ämnet – kom Veronica LeosEkorrögon” och Gunilla BönnersImpi från Suomussalmi”, som författaren ägnar ett par sidor.

– Plötsligt kastas det ljus över krigsbarnens vemodiga skara – efter år av tystnad, kommenterar Veronica Leo.

Kai Rosnell

Fotnot: Irene Virtalas ”Tystnaden talar” finns som Web Report nr 5 på www.migrationinstitute.fi/pdf/webreports.htm

Ulf Boëthius uppsats finns på www.sbi.kb.se/barnboken

 

Veronica Leos Ekorrögon

Veronica Leo är illustratör. Men ibland skriver hon också.

– Ja, när jag känner att jag har ett ärende, säger Veronica.

Det hände exempelvis 1989 när hon tyckte att förståelsen för flyktingbarn i Sverige var närmast obefintlig. Då skrev hon Ekorrögon, en berättelse om hennes egen resa som krigsbarn till Sverige, med underbara egna illustrationer.

Den översattes till finska (av Ritva Toivola) och förlaget Tammi gav ut den och tog hela den ekonomiska risken.

Det svenska förlaget Fripress–Natur och Kultur gav ut den svenska originalversionen. De trodde inte att den kunde sälja i Sverige.

Nu finns den inte att köpa i Sverige, men man kan låna den på bibliotek.

–  Jag vet inte vart alla de svenska böckerna tog vägen, vill minnas att jag skänkte en del till Rädda Barnen, säger Veronica, född 1935 och sedan många år bosatt i Uppsala.

Hennes krigsbarnstid var kort, bara några månader i början av 1944 när hemstaden Helsingfors bombades som värst.

– Jag kom till vänner till vår familj. Jag minns att jag slet av mig lappen om halsen, jag var ju stor och ville inte bli behandlad som ett paket.

Boken översattes också till danska och norska, och till japanska!

–  Japanerna är tydligen förtjusta i barnböcker från Norden, kommenterar Veronica.

Tove Janssons böcker om Mumintrollen har ju blivit en stor succé i Japan.

Veronica Leo är särskilt förtjust i folksagor och har illustrerat många sådana. Stor spridning fick Zacharias Topelius bok ”Sampo Lappelill” med just hennes illustrationer, översatt till tretton språk.

Förra året kom hon ut med ”Gustafs resa”, en bok baserad på hennes morfars farfars dagboksanteckningar från 1808-09 års krig.

Kai Rosnell

2010-10-06

 

 

 

 

Senast uppdaterad ( 2010-10-19 09:40 )